Avslutar Brody & Brody

Ännu en vetenskapshistorisk bok under bältet. Återigen kan jag bara inte fatta hur allt detta gick mig bi under skolåren. Det krävs ingen större pedagogisk förmåga för att förmedla hur häftigt universum är - eller gör det det? Jag fastnade för samhällsvetenskapen tack vare en inspirerande lärare på gymnasiet och lämnade naturvetenskaperna därhän. Sörjer det lite nu. 

Kanske var det för att jag hade fullt upp med att definiera min filosofi och reda ut vad jag egentligen tänkte om ödet, gudomligheter och andra mystiska krafter. Jag ville gärna tro på nånting och känslan av att det fanns något övernaturligt trumfade på nåt sätt de vetenskapliga teorierna. Det intressanta var inte Big Bang - utan de överntaurliga krafter som eventuellt låg bakom alltihop. Åt det ägnade jag mycken tankeverksamhet, istället för att på allvar försöka greppa vad Big Bang var för något. Och solsystemet och galaxerna... ja, det hade de ju tjatat om sen lekis, vi hade lärt oss vad planeterna hette och det var det hela, klart slut. 

Nåt sånt, jag vet inte. 

Nu i vuxen ålder, fri ifrån föreställningen om att det med någon slags nödvändighet måste ligga en gud och lura nånstans, är det som att - håll i er för här kommer en FET klyscha - en fjäll fallit från mina ögon. Stön, kan jag ens skriva så här... Jo, jag måste beskriva det så. Det är som en hästspark i magen, att på allvar börja föreställa sig universum, dess historia, vår historia. Hur många galaxer det faktiskt finns där ute, hur en atom egentligen ser ut inuti, hur enkel, självklar och totalt fascinerande evolutionen är, hur RNA kopierar DNA-kod och organiserar aminosyror som bildar protein... Att se världen precis så som den är. Det, om något, är mindblowing. 

Just det faktum att vi antagligen hamnat här som resultatet av en naturlig process, utan gudomlig påverkan, är det som är så hisnande. Universum blev till, vår planet blev till, livet uppstod, det utvecklades så småningom ett djur som i sin tur lyckades lista ut allt det här - damn, det är ju helt jäkla makalöst. Punkt där.

Byt ut en av sommarens deckare med en liten översikt av vad vetenskaperna hittills upptäckt. Det är ohyggligt spännande och kan i bästa (värsta?) fall ändra ditt sätt att se på världen. Börja med den här, en lättläst och brutal kunskapsinjektion för 39 spänn: En kortfattad historik över nästan allting (Bill Bryson).

Några dagar utan dator & telefon

Ledig och i sällskap med världens bästa man, bara sol och hav och god mat, skvallertidningar och en bra bok ("Dansen kring guldkalven" är helt jäkla lysande). Telefonen känns som världens onödigaste pryl och datorn inte mer än ett nödvändigt ont. Låtsas inte om att jag har e-post. 

Det känns helt konstigt att den digitala kommunikationen kan vara så förbannat viktig hela tiden annars (tekniken bestod ju trots allt även sedan "den nya ekonomin" kraschat och brunnit). Som om jag hamnat i en parallell verklighet nu, en verklighet som är mer verklig än min vanliga elektroniska vardag. 

Är vi så snett ute? 

Under tiden, ett digitalt soundtrack:

Hemester

Midsommarpics

Spotify FFS!

Bara för att man blivit helt hooked nu, helt galet beroende och bara måste ha sin dagliga dos Spotify, har antalet reklampauser ökat från en i halvtimmen till en var tionde minut. Och trots att de har full tillgång till mina spellistor och borde kunna anpassa budskapet sjukt bra, så avbryter de J.J. Cale och Bon Iver för att göra reklam för Tomas Ledins nya skiva, låta Kevin Borg säga några väl valda ord eller varför inte använda Caroline af Ugglas makalöst jobbiga stämma för att be om donationer till välgörenhet (som sedan i vanlig ordning hamnar i fickan på nån höjdare). 

Suck, det var väl för bra för att vara sant. 

Pigg och glad

En dos kvällssol, Tina (med tillhörande dansk karl) och telefonsnack med en gammal vän och jag är på topp. Lär inte somna any time soon. 

Under tiden kan jag meddela att Jens och jag drar på oss våra regnbågsbyxor och drar på reggaefestival på Öland i juli. Huvudnumret för mig blir för ovanlighetens skull ett band som sjunger på svenska: 

Spotify: Kultiration – Kultiration

Solen gassar 18.30

Jag mår som en klubbad säl. Överväger en dos kaffe och en sväng till Pildammsparken för picknick och musik.

Läser modeblogg.

Att gestalta sitt liv som ett glassigt magasin... Råkassa texter och flirtiga foton. Dagens outfit, lite hint av tutte, något om livet som "modebloggerska". Ja, vad ska man säga. Nåt slags fenomen är det. 

Och jag kan förstå det, för jag frossar gärna i glassiga magasin och har shopping som skönaste last. Kläder framför socker, cigg och alkohol, any day.

Kanske är det för mycket filosofi på den här bloggen just nu.

Innan jag slutar ska jag ändå filosofera lite mera: 

Att jobba på hotell är att fullkomligt frossa i människomöten. Eller människor, om man vill se det så. Och det är freakin' beroendeframkallande. 

Jag avslutade en tiotimmarsdag i repan med en Maxburgare och en fika med mig själv på de solvarma stentrapporna vid foten av statyn på Stortorget. Efter alla ansikten, allt prat, all tankeläsning (ja, tankeläsning) är det också freakin' ljuvligt att sitta tyst och observera en stund. 

I solen

En ledig dag mellan intensiva arbetsdagar. Det är varmt, nästan hett men vinden jämnar ut. Fast det blåser hårt hinner jag uppfatta doften av sommar där i den strömmande luften; asfalt, blommor och hud. Hittar en hörn där inte vinden kommer åt, låter solen träffa min bleka yta och varvar evolutionsteori med skvaller. Michael Jackson finns med, fast då levde han. I skvallret alltså.

Jag lägger ner huvudet och sluter ögonen, suddar bort alla tankar och allt som inte finns precis där och då. Somnar nästan till i det starka ljuset, bländad och dåsig. Njuter. 

I ett av lägenhetshusen står ett fönster öppet. Där inifrån kommer ett vrål. En kvinna skriker, förtvivlat högt, så högt och hjärtskärande brutalt hon kan: "JAG HATAR DIG, jag vill inte vara med dig, fatta det!!" 

Och det känns så konstigt, att det kan lukta så gott i vinden och kännas så avslappnat och genomlyckligt och så skär det här genom luften, partiklar som träffar partiklar och lämnar ett fysiskt avtryck i mitt öra, fortplantar sig hela vägen in nervsystemet och krossar lugnet inuti som en sten krossar glas. 

Det berör egentligen inte mig eller de andra människorna där på gräsmattan, det är inte vår business, så vi förblir tysta och fortsätter låtsas njuta, men ingen njuter längre. 

Det är på ett sätt fint, att vi är oförmögna att vara oberörda av ljudet av en okänd och osynlig människas ilska och sorg.

Tuff kväll i repan

Just som det började brista lite på insidan var det en barnfamilj om utnämnde mig till den trevligaste receptionisten de nånsin träffat. I det ögonblicket betyder det allt, man läker ihop, orkar ge järnet lite till. 

Slutsats: 

Säg till när det är dåligt, de som tillhandahåller tjänsten vet kanske inte ens om att något gått snett. 

Ge beröm om det är bra. Det betyder kanske mer än du tror!

Upprättelse åt Brody och Brody

"Utvecklingsläran är absolut inte någon teori - den är en vetenskaplig lag, bevisad bortom alla frågor och diskussioner. Trots det finns det än idag kristna fundamentalister, så kallade kreationister, som tror på Bibelns skapelseberättelse. Dessa människor, som är hämtade ur den mörkaste medeltid, vill med sina destruktiva och irrationella resonemang sätta känslan högre än förnuftet och få evolutionen att framstå som omstridd. Sanningen är att alla livsformer har en gemensam anfader och att alla arter, inklusive människan, gradvis anpassar sig till sin miljö tack vare en naturlig process som 'väljer' de egenskaper som är viktig för överlevnad." (s. 201)

Krönika idag: kulturkrock eller klasskrock?

Har Malmös integrationsproblem mer med klass att göra, än kultur? Finns att läsa på skd.se. 

Midsommarhelgen

...blev rätt så intensiv. Kom hem till Kalmar 00.39 på torsdagnatten. Efter en skön morgon satte jag mig i bilen och körde ner till södra Öland, där Jens och han släktingar ställde till med traditionellt midsommarfirande. Av någon ofattbar anledning svängde alla upp mot Borgholm efter bron, så jag flög fram i ensam majestät på 136:an i södergående riktning. 

Väl framme öppnade sig himlen och regnet vräkte ner, men lugnade sig så småningom och tillät både gurkrace och dragkamp. Vid 22-snåret, efter både sillunch och grillkväll, fick jag motvilligt tacka för mig och vända hemåt, för att vara utvilad inför bilfärd till Stockholm tidigt nästa morgon. På något sätt kändes det ändå passande att ensam flyga fram över alvaret i samma stund som midsommarsolen slocknade med ett mäktigt skådespel över en stormig himmel. 

Tidigt nästa morgon var det jag och min pappa som blåste fram på en helt tom E22:a på väg mot släktträff i Stockholm. Släktens äldsta nu levande medlem, min fars faster Dagny, fyllde 95 och lockade släktmedlemmar som annars sällan träffas. Själv hade jag inte sett många av dem sedan jag var liten, varför det blev som att träffas första gången. Roligast av allt var att träffa 95-åriga Dagny, som underhöll mer än någon annan festdeltagare med sin träffsäkra humor och uppriktiga glädje över att få se så många släktingar samlas. 

Vi åkte hem igen samma dag, och folk måste fortfarande legat hemma bakfulla, för vi nådde Kalmar på fyra timmar. Jag fick tillbringa en sista natt i barndomshemmets sköna livmoder innan jag vände mot Skåne igen. Helgen avslutades med en lite försenad födelsedagspicknick på vardagsrumsgolvet hemma i Malmö. Inte illa. 

Sydsvenskan granskar Scientologikyrkan

Intressant läsning på

http://sydsvenskan.se/system/topicRoot/Scientologikyrkan/

Va?

"...om vi utgår från den traditionella innebörden av begreppen orsak och verkan, skulle vi lätt kunna dra slutsatsen att någon form av övernaturlig kraft MÅSTE ha skapat det stoff som ingick i det kosmiska ägget." Efter kapitel efter kapitel om atomer, relativitetsteori och big bang, är det tydligen obligatoriskt för amerikanska/engelska vetenskapshistoriska böcker att åter ge sina religiösa läsare hoppet om att Gud ändå kan tänkas ligga bakom alltihop. Bedrägeri!