Med våra biljetter i högsta hugg stegade jag och Jenny bort till Inkonst för att se Hakim. Vi var lite nervösa över att kanske vara de enda blondinerna där, men farhågorna kom på skam när vi mötte halva min dansklass i ingången :P Utöver de orientaliska dansarna var där araber i de flesta åldrar, inklusive några riktigt paranta damer. Stämningen i luften var väldigt annorlunda mot en vanlig kväll på Inkonst; den här publiken var gladare och betydligt mer städad. Kan ju haft att göra med halten alkohol i blodet?
Foto: Hussein El-Alawi/Sydsvenskan.seLokalen var inte helt full, och vi hittade en fri yta på ena kanten där vi lugnt kunde njuta av musiken. Femtonmannabandet värmde upp med ett par låtar innan stjärnan himself dök upp ...and the crowd went wild :) Han inledde (förstås) med låten As Salaam Aleikum och vi var hooked direkt. Hakim gav järnet och svettades redan efter första låten, ett proffs ut i fingerspetsarna som inte höll igen för vår relativt lilla publik. Den tunga sha'abin träffar mig (som alltid) rakt i hjärtat och jag fällde nästan en tår av rörelse. Både rytmerna och språket berör mitt allra innersta. Det är skälet till att jag började dansa orientalisk dans: jag ville kunna leva ut känslan i musiken, som annars fastnar innanför bröstkorgen.
Apropå dansen, så fick vi skämmas lite för våra landsmän när en (förvisso mycket begåvad) danstjej hoppade upp på scen, inbjuden av Hakim som ett litet publikfrieri. Han hade förmodligen inte räknat med att hon skulle vägra lämna scenen. Medan hon dansade en tekniskt perfekt men också relativt utmanande västerniserad version av orientalisk dans och slängde med sitt långa hår, backade han till ett hörn av scenen och började se förtvivlad ut. Hon stod kvar nästan hela låten ut, medan en besvärad stämning spred sig i lokalen. Den orientaliska dansens ursprungliga kontext är kanske inte helt självklar för svenska tjejer?
De knappt två timmarna gick fort och jag levde i rytmerna för en stund. Jag brukar säga att arabisk musik i svenska öron kanske är en träningssak, men även en nybörjare i sammanhanget hade inte kunnat låta bli att dansa, med Hakim och hans jätteband live på scenen.
Apropå dansen, så fick vi skämmas lite för våra landsmän när en (förvisso mycket begåvad) danstjej hoppade upp på scen, inbjuden av Hakim som ett litet publikfrieri. Han hade förmodligen inte räknat med att hon skulle vägra lämna scenen. Medan hon dansade en tekniskt perfekt men också relativt utmanande västerniserad version av orientalisk dans och slängde med sitt långa hår, backade han till ett hörn av scenen och började se förtvivlad ut. Hon stod kvar nästan hela låten ut, medan en besvärad stämning spred sig i lokalen. Den orientaliska dansens ursprungliga kontext är kanske inte helt självklar för svenska tjejer?
De knappt två timmarna gick fort och jag levde i rytmerna för en stund. Jag brukar säga att arabisk musik i svenska öron kanske är en träningssak, men även en nybörjare i sammanhanget hade inte kunnat låta bli att dansa, med Hakim och hans jätteband live på scenen.

0 reaktioner:
Skicka en kommentar