I solen

En ledig dag mellan intensiva arbetsdagar. Det är varmt, nästan hett men vinden jämnar ut. Fast det blåser hårt hinner jag uppfatta doften av sommar där i den strömmande luften; asfalt, blommor och hud. Hittar en hörn där inte vinden kommer åt, låter solen träffa min bleka yta och varvar evolutionsteori med skvaller. Michael Jackson finns med, fast då levde han. I skvallret alltså.

Jag lägger ner huvudet och sluter ögonen, suddar bort alla tankar och allt som inte finns precis där och då. Somnar nästan till i det starka ljuset, bländad och dåsig. Njuter. 

I ett av lägenhetshusen står ett fönster öppet. Där inifrån kommer ett vrål. En kvinna skriker, förtvivlat högt, så högt och hjärtskärande brutalt hon kan: "JAG HATAR DIG, jag vill inte vara med dig, fatta det!!" 

Och det känns så konstigt, att det kan lukta så gott i vinden och kännas så avslappnat och genomlyckligt och så skär det här genom luften, partiklar som träffar partiklar och lämnar ett fysiskt avtryck i mitt öra, fortplantar sig hela vägen in nervsystemet och krossar lugnet inuti som en sten krossar glas. 

Det berör egentligen inte mig eller de andra människorna där på gräsmattan, det är inte vår business, så vi förblir tysta och fortsätter låtsas njuta, men ingen njuter längre. 

Det är på ett sätt fint, att vi är oförmögna att vara oberörda av ljudet av en okänd och osynlig människas ilska och sorg.