Midsommarhelgen

...blev rätt så intensiv. Kom hem till Kalmar 00.39 på torsdagnatten. Efter en skön morgon satte jag mig i bilen och körde ner till södra Öland, där Jens och han släktingar ställde till med traditionellt midsommarfirande. Av någon ofattbar anledning svängde alla upp mot Borgholm efter bron, så jag flög fram i ensam majestät på 136:an i södergående riktning. 

Väl framme öppnade sig himlen och regnet vräkte ner, men lugnade sig så småningom och tillät både gurkrace och dragkamp. Vid 22-snåret, efter både sillunch och grillkväll, fick jag motvilligt tacka för mig och vända hemåt, för att vara utvilad inför bilfärd till Stockholm tidigt nästa morgon. På något sätt kändes det ändå passande att ensam flyga fram över alvaret i samma stund som midsommarsolen slocknade med ett mäktigt skådespel över en stormig himmel. 

Tidigt nästa morgon var det jag och min pappa som blåste fram på en helt tom E22:a på väg mot släktträff i Stockholm. Släktens äldsta nu levande medlem, min fars faster Dagny, fyllde 95 och lockade släktmedlemmar som annars sällan träffas. Själv hade jag inte sett många av dem sedan jag var liten, varför det blev som att träffas första gången. Roligast av allt var att träffa 95-åriga Dagny, som underhöll mer än någon annan festdeltagare med sin träffsäkra humor och uppriktiga glädje över att få se så många släktingar samlas. 

Vi åkte hem igen samma dag, och folk måste fortfarande legat hemma bakfulla, för vi nådde Kalmar på fyra timmar. Jag fick tillbringa en sista natt i barndomshemmets sköna livmoder innan jag vände mot Skåne igen. Helgen avslutades med en lite försenad födelsedagspicknick på vardagsrumsgolvet hemma i Malmö. Inte illa.